Boblach

Drar till Stockholm!

När jag gick i skolan så var jag inte den jag den killen som alla såg som en alfahane. Allt var tvärtom jag stack ut, hade konstiga kläder på mig. Umgicks bara med tjejer och pratade om sådant som killar helt enkelt struntade i.

Jag hatade sport och att snöra på sig de billigaste idrottsskorna som min mamma tvingat mig att köpa för de två timmar gymnastik man hade i skolan var en pina. Jag hatade varenda minut av det och längtade istället efter syslöjden och bilden, då jag var i mitt essä.

Jag var absolut inte en av de killarna som sprang in i gympasalen med klubban i högsta hugg och svingade började skjuta bollar till mina kompisar innan ens lektionen hade börjat. Jag var istället en av dem som kom ingående med mina tjejkompisar som och pratade med varandra om saker som man tyckte var viktigt då.

Jag avskydde killarna i min klass

Men nu till mitt dilemma, lagsporter tycker jag alltid har varit klurigt eftersom att jag inte är en sådan som älskar att göra saker med andra och att sporta med andra killar var bland det värsta jag visste, de taklades och körde fult något som jag då fann väldigt osofistikerat.

Men en sak stör mig sedan den tiden fortfarande, ett val som min gympalärare gjorde. När killarna valde lag så blev jag alltid kvar sist. Alltid och jag var inte en sådan som blev ledsen utan jag brydde mig inte. Jag hatade ju ändå aktiviteten.

Jag blev alltid val sist så därför tog alltid min lärare mig och lät mig spela med tjejerna?

Okej, nu undrar jag hur han tänkte. Varför gjorde han det, var det för att hjälpa mig, vara snäll eller helt enkelt att sätta mig på plats?

Var det min attityd till klubban som satte mig med tjejerna eller var det min omanliga pondus?

Jag tycker i vilket fall att det är helt stört att göra så, för var det mitt val, min personlig som gjorde att han tyckte att jag passade med tjejerna? För det är faktiskt diskriminering att man inte får vara som man vill utan att ens lärare helt enkelt följer vad normen tycker.

En lärare skulle ha styrkt mig och låtit mig köra med killarna och pusha mig så att jag skulle tycka det var roligt istället för att peka ut mig och sätta mig i tjejlaget.

Snacka om att läraren satte mig i ett fack och han gjorde det så öppet så att alla andra också gjorde det. Men det värsta av allt var att han lät det ske, han ville inte stoppa det utan lät alla andra göra på samma sätt som honom själv.

Så går det när man har en outbildad lärare.

Tradera kan både skrämma än och göra en glad, något som konstaterades idag!

Var nyss ute med hunden som doppade sig i diket, en dusch senare och jag sålde mina gamla converse för 360 kr.

Jag ska dricka te med far och sen sova, jag älskar dagen!

Gud, det blev middag i Arboga...

I helgen så var jag på en förfest innan vi skulle ut på krogen. Som valigt blir folk fulla och många väldigt trevliga, diskussioner blossar upp och intimare och intimare frågor ställs.

En tjej frågade mig om jag var bög, jag svarade ”Ja” Eftersom att hon antagligen redan visste det eftersom att värdinnan redan fått reda på det tackvare min kompis som hade sagt det (Det i sig är ingen stor sak) 

Men hennes reaktion var, ”Men gud vad bra!”

Min spontana reaktion är ”Vad är det som är så jävla bra med det?” Jag fattar inte, jag tror att de flesta homosexuella i Sverige har stött på folk som har visat sin suport och sitt stöd.

Jättetrevligt, verkligen jag tackar er. Men hur gammeldags är det inte att i princip gratulera någon för att den har blivit säker med sin läggning. Jag menar, jag kan förstå dessa människor, de har säker vuxit upp i förhållande där man har haft personer som inte har uppskattat den homosexuella livsstilen och nu vill visa motsatsen.

Men jag kan tycka att folk försöker för mycket, att folk helt enkelt blir fjantiga. Tjejen i fråga frågade massor av frågor.

Nu kommer det ett korsförhör. Jag vet inte om det är något som straighta får lära sig att när du träffar en homosexuell person så ska dessa frågor ställas, för något annat kan man inte prata om .

Frågor                                                                                                      

• Hur kom du på det?
• Hur känns det?(Liksom va?)
• Har du aldrig testat med en tjej?
• Vad sa dina föräldrar?
• Har du någon pojkvän?
• Är du på riktigt helt bög?
• Hur är sexet( Det uppenbara)

Jag menar dessa frågor handlar ju om samma sak och ibland kan man bli så jävla trött på att få dem, jag menar jag skulle aldrig fråga alla på festen ”hur det känns” eftersom att det antar alla redan att man vet. Man frågar ju inte om någon är oskuld. Det anser jag vara ganska elakt och väldigt ogenomtänkt, lika ogenomtänkt som att ställa dessa standrad-frågor till en homosexuell person.

Det blev en snabb promenad med min kära granne Rim, som tyckte att jag såg utvecklingsstörd ut i min rock. Men hon var snäll och lånade mig en jacka.

Nu sitter jag och väntar på hantverkarna som ska komma och fixa vår dörr...

Jag vill åka och jobba nu!

Idag är jag helt slut, det måste ha varit promenaden.

Att vara vegetarian, vegan eller att äta etiskt det är något som låter riktigt underbart, det låter trendigt och vänligt.

Man bryr sig om de djur som annars skulle hamna i våra magar och man värnar om miljön och väldigt ofta så kan man klanka ner på andra eftersom att man själv är ett föredöme gentemot sina med människor, köttätarna.

Men att äta etiskt, är det så etiskt.

Läkare har visat att kroppen inte mår bra av att avstå helt ifrån protein, istället för att få i sig animaliska proteiner så går man istället åt växtriket. Produkter som quorn och tofu blir då mycket populära och i många fall livsviktig för vegetarianen.

Grejen är det att för att framställa tofu går det åt enorma mängder vatten. Quorn är en mögelsvamp som man odlar i stora kar. Hur naturligt låter det?

 Men kan jag förstå det här med att man tycker synd om djuren eftersom att i många fall så är det enormt synd om djuren. Men istället för att käka upp de djuren så borde man käka närproducerat, det är en idé som jag tror 100% på.

Men det som stör mig mest och gör att min hjärna kan tänka om och om igen på samma sak är de ”vegetarianerna” som inte äter rött kött utan istället avstår ifrån den kategorin och äter endast fågel och fisk.

För mig så är dessa människor inte vegetarianer på riktigt, de är bara enkla wannabes som säger att de äter etiskt.

Jag har vänner som säger att de är vegetarianer fast de äter både fisk och kyckling, de säger att de inte gillar hur de plågar djuren.

Men hur går det ihop? En fisk och en höna känner lika mycket smärta som det gör om man skulle äta en kossa?

Jag menar, vi fiskar ur världshaven, hugger ner regnskogen till nötkreaturen. Var är vi på väg, vad ska man göra, dissa kossorna och gå på haven. Ska vi enbart äta frukt och grönt, det behövs mark för det och om sex miljarder människor ska ha grönsaker så kommer det att blir problem där också.

Det är en svår fråga med ett svårt svar. Men en sak är säkert, att i mina ögon så är vegetarianer de som helt håller sig ifrån animaliskt protein.

Det är dags att presentera min fiktiva familj som lever inom mig. Låt mig presentera Familjen Jante.

Det är en typisk svensk familj med som helt enkelt passar in i det avlånga landet brunsås.
De äter potatis till allt. Har precis börjat acceptera tacos som fredagsmat.
Fredagsmyser efter tacosen.
Så ska det låta är heligt.
Och tycker att alla andra är lite konstigare än dem själva.

Vi ska få följa dem genom deras vardag och hur nya kulturer och problem kan irritera dem så in i norden.
Så, jag säger bara välkomna till familjen Jante, snart kommer en presentation av dem. Men än så länge får ni vänta…

Överlevaren!

Bergslagsbladet är en lokaltidning med ganska mycket blaj, sidorna är fyllda med luft om sådant som rör en men som man ändå inte orkar bry sig om. En helt vanlig lokaltidning i en helt vanlig småstad.

Men den fyller ett behov, ett behov hos invånarna att bli informerade om vad som händer och inte händer.

I den står liksom den senaste ifrån slagsmålet på stan, om pappan i den gräddiga villakvarteret som langat sprit och hur det går för de allt för uppmärksammade innebandytjejerna.

Det står också om de i stan som lyckats, antingen här eller någon annanstans.

Idag var det en sådan dag…

Den nya super-stylisten Jonas Hallberg som var en mobbad bög i Köping och som folk skrattade åt till att bli en stor känd bög i USA som folk nu headhuntar.

En askungesaga tagen direkt ur verkligheten, om hur en sargad och utstött människa kan lyckas genom att gå sin egen väg.

Men vi har sett det förr…

Grejen är den att det var en sak som jag störde mig på i den här intervjun. Det var ett citat som de tagit och lagt högst upp på sidan som löd.

”Jag ska ligga med en tjej innan jag blir 40!”

Men va?

Vad är det för jävla störd grej att säga?

Jag fattar inte vad grejen är, i reportaget står det om hans homosexuallitet och hur han hade sin första ”experience” när han var 18 och hade bytt köping mot Stockholm.

Men om han är så gay så gillar han antagligen inte tjejer för det är ju faktiskt det som ordet bög betyder.

Poängen är att jag inte förstår varför man ska sätta ett ord eller en beskrivning på sin sexuallitet. Jag förstår inte varför folk ska sätta regler och ramar kring sig själva och sin sexuallitet. Jag tror att man kan älska alla att det handlar mer och personkemi än om sex.

För om man låter sexakten styra så ror jag inte att man tänker klart, man måste faktiskt vara intresserad av personen på fler sätt än sexuellt.

För om man bara är ute efter en vild natt mellan täcket så tror jag inte att man kommer komma säkert långt i förhållandet.