Boblach

I helgen så var jag på en förfest innan vi skulle ut på krogen. Som valigt blir folk fulla och många väldigt trevliga, diskussioner blossar upp och intimare och intimare frågor ställs.

En tjej frågade mig om jag var bög, jag svarade ”Ja” Eftersom att hon antagligen redan visste det eftersom att värdinnan redan fått reda på det tackvare min kompis som hade sagt det (Det i sig är ingen stor sak) 

Men hennes reaktion var, ”Men gud vad bra!”

Min spontana reaktion är ”Vad är det som är så jävla bra med det?” Jag fattar inte, jag tror att de flesta homosexuella i Sverige har stött på folk som har visat sin suport och sitt stöd.

Jättetrevligt, verkligen jag tackar er. Men hur gammeldags är det inte att i princip gratulera någon för att den har blivit säker med sin läggning. Jag menar, jag kan förstå dessa människor, de har säker vuxit upp i förhållande där man har haft personer som inte har uppskattat den homosexuella livsstilen och nu vill visa motsatsen.

Men jag kan tycka att folk försöker för mycket, att folk helt enkelt blir fjantiga. Tjejen i fråga frågade massor av frågor.

Nu kommer det ett korsförhör. Jag vet inte om det är något som straighta får lära sig att när du träffar en homosexuell person så ska dessa frågor ställas, för något annat kan man inte prata om .

Frågor                                                                                                      

• Hur kom du på det?
• Hur känns det?(Liksom va?)
• Har du aldrig testat med en tjej?
• Vad sa dina föräldrar?
• Har du någon pojkvän?
• Är du på riktigt helt bög?
• Hur är sexet( Det uppenbara)

Jag menar dessa frågor handlar ju om samma sak och ibland kan man bli så jävla trött på att få dem, jag menar jag skulle aldrig fråga alla på festen ”hur det känns” eftersom att det antar alla redan att man vet. Man frågar ju inte om någon är oskuld. Det anser jag vara ganska elakt och väldigt ogenomtänkt, lika ogenomtänkt som att ställa dessa standrad-frågor till en homosexuell person.